I glädje och sorg

De senaste veckorna har varit fyllda av omvälvande känslor, en berg och dalbana mellan glädje, chock, sorg och saknad. GLÄDJE över den fantastiska tillströmning av besökare som kom till årets påskutställning och allt det beröm som överöstes den duktiga konstnärinnan Saryn Muldrow - tack Saryn för att jag ännu en gång fick nöjet att ställa ut din underbara konst - och SORG över min svärmors tragiska bortgång söndagen efter påsk. B som bott hos oss i 12 år har skänkt oss mycket glädje och många skratt genom åren, och saknaden när hon nu inte längre finns hos oss, är stor. Denna känsla av sorg och saknad lättade emellertid på bara någon minut häromdagen då något förunderligt hände. Det skulle hållas själaringning för B klockan 10 i tisdags och både jag och min man gick ut i trädgården, som badade i solljus, för att lyssna till denna. Vinden låg dock inte på i vår riktning så några klockor kunde vi inte höra, men bara någon minut efter 10-slaget förnam vi de karakteristiska vingslagen och ljudet av sångsvanar bakom oss. Vi vände oss om och mot oss kom 2 vita svanar på låg höjd, flygande i riktning mot den närliggande sjön. Plötsligt , precis ovanför våra huvuden gjorde de en tvär gir och flög ett varv över oss, innan de återupptog sin flykt mot vattnet. Jag som normalt sett är en väldigt jordnära person och finner logiska förklaringar till det mesta kände mig omedelbart helt övertygad, det var B och hennes alltför tidigt bortgångne son som återfunnit varann och på detta sätt ville visa för oss att allt var bra med dem. Det var helt enkelt för många detaljer som sammanföll för att det skulle vara en slump, och efter att ha utväxlat en blick med min man förstod jag att samma tanke slagit honom. Just nu känner jag mest sorg över att B inte får uppleva ännu en underbar vår, då hon kunnat plocka med sig den där lilla obligatoriska vitsippsbuketten som hon brukade pryda sitt bord med.

Jag önskar er alla en underbar och solig aprilhelg - och var rädda om varann.

Kram/Marita